En mycket bra kommentar på Flute’s senaste inlägg som jag ville publicera här.
Det tycks finnas två världar i o m civilisationens tillkomst. En mänsklig, där det självklara och ständigt tillämpade målet är att finna nya sätt att använda energi och följaktligen också i tron att där finns bra (ren, miljövänlig) och dålig (smutsig, icke-miljövänlig) energi. Dessa beteckningar är ju mycket bra anpassade till vårt stora energibehov, då vi ju därmed kan fortsätta som vi gör utan att ana de verkliga följderna.
Den andra världen, som funnits i evigheter, är den fysiska verkligheten, också kallad naturen, och den ser helt annorlunda ut än vår egen hemgjorda värld. Där gäller termodynamikens lagar som säger att ALL överanvändning av energi (resursförbrukning) oavsett sort, från naturen kommer att minska dess exergiinnehåll, dvs försämra dess möjligheter att upprätthålla liv.
Vår gällande syn på naturförstöring liknar mer en rädsla för “kiss o bajs” än insikter i verklighetens lagar.Människan har svårt att se gränser för sin förmåga och försöker (oavsiktligt naturligtvis) därför hitta på egna lagar för sin “verklighet” (varav evig ekonomisk tillväxt är den främsta stolligheten).
Men naturen förstår inte dylika trix utan kan bara fortsätta tillämpa sina egna, eviga lagar.
/Robban