Jag läste kommentarerna till FOFOAs senaste debrief av RJPadavona och Matrix Sentry hade kommenterat otroligt bra där han tog upp många viktiga punkter som jag tycker även du skall ta en funderare på. Kanske kan det hjälpa dig att förstå dina närmaste, dina egna reaktioner eller så får du en idé hur du kan nå fram med ditt budskap bättre!

fofoa.blogspot.se/2012/10/debriefed-2-rjpadavona.html

MatrixSentry said…

Awesome debrief! I sense it is destiny that you get a crack at my Jarhead lid. I have the disease you know and it won’t be long before you will be able to count the hairs on my head! I’m thinking a road trip is in order to your neck of the woods.

Thanks for being the Guinea Pig. It made it a whole lot easier for me and FOFOA commented to me that he felt my debrief really benefited from his experience with yours.

BTW, yes, I will take a look at getting the A/FOA archives into a PDF format. I will have to think about how I am going to index them.

To answer a question from yesterday, I have great difficulty getting through to older pilots. As it turns out I have discovered that they suffer greatly from normalcy bias. I think this is because most of the older guys have been around a long time and have more experience with investing their money than the younger crowd. They have been become institutionalized and conditioned to believe that they must outpace inflation by attaining growth. Like the frog in the pot, they no longer notice the ever escalating risk they must take on just to create nominal performance.

Mitt tillägg: Wikipedia: Normalcy Bias

The normalcy bias, or normality bias, refers to a mental state people enter when facing a disaster. It causes people to underestimate both the possibility of a disaster occurring and its possible effects. This often results in situations where people fail to adequately prepare for a disaster, and on a larger scale, the failure of governments to include the populace in its disaster preparations. The assumption that is made in the case of the normalcy bias is that since a disaster never has occurred then it never will occur. It also results in the inability of people to cope with a disaster once it occurs. People with a normalcy bias have difficulties reacting to something they have not experienced before. People also tend to interpret warnings in the most optimistic way possible, seizing on any ambiguities to infer a less serious situation.^[1]

Another problem is denial. Many of the older pilots have everything tied up in their portfolios and the idea that it could all be gone in massive $ devaluation is simply too much to deal with. Funny in a way to an outsider who sees a steely “Sully” who can deal with the extreme pressure in the most perilous situations.

Min kommentar: Precis som han skriver så reagerar många med att sticka huvudet i sanden och ignorera fakta då det är för mycket att ta in eller är för jobbigt att tänka på. Men tänk bara hur jobbigt det blir för dig om du inte tänker på det! Tyvärr är detta otroligt vanligt. Men vi får inte stanna, vi måste kämpa vidare med att sprida kunskap och upplysning om detta. Tillsammans kan vi väcka upp vår omgivning!

Försök hitta möjligheter att nå fram med något som personen kan relatera till. Sikta på att plantera tankar och ställa frågor i stället för att bombardera med fakta. Ge dem tid, ibland mycket tid. Var en föregångsman, gör! Människor tittar mer på vad du gör än vad du säger. Var inte överlägsen. Förklara att du vill hjälpa. 

The key is emotion. There is no emotion in an extreme cockpit environment. It is 100% focus on task accomplishment to the exclusion of all other things. Money on the other hand is one of the most emotional things that I know of.

Pilots are not good with emotion in general, both in terms of managing their own emotions away from work as well as reacting to others. Emotion is not part of a pilot’s tool box. However, this is because he chooses to throw it out, not because he does not possess it in the first place.

Unfortunately there is bleed over in life outside the cockpit as a result of life in the cockpit. As you can imagine there is a lot of divorce and there can be all the other issues like depression and alcoholism. Under the best of times it can be a real challenge to be two different people at once, one at work and one in the world outside of work. Then add in lost pensions and severe pay and work rule concessions generated through industry wide bankruptcies, you get a guy that just cannot deal with anything more.

Min kommentar: Av olika anledningar så har vårt samhälle i dag utvecklats till ett enormt kaos av för mycket information, tidspress, prestationskrav, normer, regler, lagar, för lite kärlek och känsla, för mycket mekanik, för lite eftertanke, för snabb takt, för lite eftertänksamhet. Vi har inte ens tid för oss själva. Vi har inte tid att laga mat, sova, träna, förhållanden, familj.

Trots all teknik har vi aldrig varit mer stressade och det är en stor faktor! Jag är en stor anhängare av att TA TID FÖR DIG SJÄLV. Säg NEJ! Skapa utrymme att tänka. Skapa utrymme att göra det du vill. Skapa tid att reflektera över livsavgörande saker som detta!

The younger pilot is a whole easier to reach simply because he has not become the old guy yet. Far less experience with positive net wealth because pilots are deeply in the red for the early part of their careers. Also, there is the generational thing as well. They see the world far differently and are more comfortable with non-conformity and unconventional thinking. They are looking forward to when a new world is revealed and expect hardship, while the older pilot is looking for signs that good old days have returned.

Min kommentar: Vi måste våga släppa taget. Samhället har överlag vaggat in oss i en enorm trygghet. Pappa-staten tar hand om oss och så vidare. Vi bara kräver och hävdar våra rättigheter. Men vad har hänt med våra skyldigheter? Vårt egna ansvar? Livet är ett äventyr och inte alltid en dans på rosor!

In short, baggage. We all have it to some degree and need to set it down. As I have let go of mine, I have felt a palpable sense of relief and find my time at home is far less a time to be managed than it to be simply lived. I actually enjoy work more as well. All of this is a consequence of finding this blog. What a pleasant surprise!

Min kommentar: Denna poäng är för mig otroligt viktig. Om vi går igenom detta “uppvaknande” för vad världen egentligen är så kan vi komma ut starkare och mer levande på andra sidan! Om vi vågar släppa vårt nuvarande synsätt, tidigare beslut och missat. Plötsligt ser vi världen med nya ögon, vi kan tolka händelser, vi kan avkoda signaler. Vi blir Neo i Matrix (om man nu kan dra en sådan parallell). 

Vi blir levande på riktigt och kan njuta av världen på ett bättre sätt! Fånga dagen och inse vad lyckligt lottade vi är som får leva i denna tid, i detta överflöd. Se framtiden som en utmaning i stället för ett mörker!